Åh så var bloggandet igång, förhoppningsvis kanske jag genom skrivandet kan på utlopp för alla mina känslor som

växer inombords.

Jag älskar att skriva, och anser faktiskt själv att jag är ganska bra på att uttrycka mig i ord.

I alla fall så brukar det resultera i välmående efter att jag fått uttrycka mig skriftligen. Hoppas alltså på goda resultat!

Jag är inte efter läsare, ta mig inte fel, alltid kul att folk läser och förhoppningsvis uppskattar det dom läser. Men en blogg för mig är som en öppen dagbok, eller rent ut sagt att blotta sina inre, kanske väldigt djupa och ibland känsliga tankar med omvärlden. Det är spännande! Det underbara vore ju om nååågon där ute läste och kunde känna igen sig i det jag skriver, eller om mina texter, tankar och ideer kan hjälpa andra på något sätt!

Trots mina "ganska så unga (eller?   ) 27-år så har jag nog varit med om en hel del. Jobbiga saker, saker som följer mig idag och antagligen kommer att vara en del av mig hela mitt resterande liv, saker som präglat mig mycket till den jag är idag... elände elände...nej..jag har varit med om mycket fint, underbart, märkligt, lyckligt och häftigt..allt kommer komma..men hur och när får bero på känslorna inombords, det är dom som får styra det som skrivs från dag till dag..

Jag kommer inte lägga upp bilder på vackra blommor jag köpt och ställt på köksbordet...eller på barnens rum som jag inrett så fint, eller på vad jag har för kläder på mig idag då detta hos mig finner sig väldigt ointressant.. jag vill bara skriva om allt och inget.

Mina barn är mitt allt (såklart), men som ensamstående är dom lixom ännu lite mer mitt allt... vi har lixom senaste året vuxit samman med varandra och dom fattas mig varje sekund, minut och hundradel dom inte är här... trots att jag, som vilken förälder som helst ibland kan önska att jag bara KUNDE FÅ VARA IFRED 5 MINUTER (eller 1 vecka, ibland)..

I övrigt bor jag och barnen själva tillsammans med katten Clara, hundarna Stina och Karamelli samt undulaterna Kurta och Kurten (?). Djur är ett stort intresse jag alltid haft och kommer att ha.

Nu tröttar jag inte ut mig själv (eller er) mer, utan inväntar nästa skrivattack där jag stillsamt ska gå in på vem jag är och hur fasiken jag hamna där jag är idag..

KRAM och KÄRLEK  

//Maria

Kärlek<3